Gitarrer!

Så har man då visat sin gitarrnördiga sida på facebook och bytt profilbild till en bild av gitarren! Jag har åter igen kommit fram till att jag älskar den där gitarren. Ja, man kan älska gitarrer! Det är som att andas, svårt att låta bli. För tillfället är det V:et som har den största platsen i mitt hjärta. Den köptes ny 1981, byggd 1980, och är sliten och i behov av ombandning men den är bäst.

Lite tung, lite otymplig, nästan omöjlig att sitta i soffan med. Den har massor med fel och brister men den låter precis som jag vill att den ska!

Det är väl dags att hänga ner den nu och spela lite! Man ska ju inte försumma de tillfällen som ges. Det blir utan att koppla upp den men med ett stort glas kaffe nära till hands.

Får väl se om det blir Pink Floyd eller Metallica i CD-spelaren eller om det blir nå't annat klassiskt som Berlin-Bowie, Jimi eller tidig 80-tals Prince. Kul blir det i alla fall. Man kan inte spela för mycket men man kan ha för lite tid.