Länge sen sist!

Det var ett tag sen jag skrev nåt på den här bloggen och eftersom jag tagit tag i min testblogg så är det väl dags att ta tag i den här med.

Jag har i dag drabbats av ett lätt anfall av retrospektiv. Inget avancerat men jag konstaterade att det var länge sen Amalia var en liten, liten flicka som jag dansade omkring med i famnen när hon inte kunde somna för att magen var elak. Ingen alvarlig kolik men det var tillräckligt för att man skulle tycka väldigt synd om henne och man kunde nästa ställa klockan efter det med.

Det fanns en platta som alltid funkade och det var Eagles - Hell Freezes Over. Vi började här och dansade runt igenom den rockigare delen av plattan.

När vi kom så här långt hade hon oftast somnat eller så var hon bra nära och somnade redan i första versen. Jag tror jag ska ta med skivan i bilen i morgon när vi kör till Rödde och ser om hon somnar på vägen dit :) Det har hänt mer än en gång att Amalia kommenterat den här plattan med att hon gillar den. Det kunde varit värre.

Cohen i rock'n'roll Hall of fame

Hittade det här på YouTube och det är, som väntat, helt lysande. Leonard Cohen är fullständigt lysande och han kommer alltid att vara viktig i mitt liv. Enjoy.

Gitarrer!

Så har man då visat sin gitarrnördiga sida på facebook och bytt profilbild till en bild av gitarren! Jag har åter igen kommit fram till att jag älskar den där gitarren. Ja, man kan älska gitarrer! Det är som att andas, svårt att låta bli. För tillfället är det V:et som har den största platsen i mitt hjärta. Den köptes ny 1981, byggd 1980, och är sliten och i behov av ombandning men den är bäst.

Lite tung, lite otymplig, nästan omöjlig att sitta i soffan med. Den har massor med fel och brister men den låter precis som jag vill att den ska!

Det är väl dags att hänga ner den nu och spela lite! Man ska ju inte försumma de tillfällen som ges. Det blir utan att koppla upp den men med ett stort glas kaffe nära till hands.

Får väl se om det blir Pink Floyd eller Metallica i CD-spelaren eller om det blir nå't annat klassiskt som Berlin-Bowie, Jimi eller tidig 80-tals Prince. Kul blir det i alla fall. Man kan inte spela för mycket men man kan ha för lite tid.

Guitar Hero? Kan det va nå't?

JA!
Det är faktiskt roligt och oerhört frustrerande. Hur kul är det att misslyckas med att sätta en låt som man faktiskt kan! På en riktig gitarr alltså!

Fy för den lede vad man blir grinig! Det kräver dessutom en fruktansvärd koncentration för att man ska lyckas. Men, det är sjukt kul att få 4 stjärnor på en låt och battle mot Tom Morello var kul med, speciellt när jag väl slog honom ;-)
Det var på andra försöket, försa efter att jag läst innantill hur battle mode funkar.
Ja, jag har börjat på easy men man måste ju börja någonstans.

Just nu är det två dygn sen Annette kom hem med Guitar Hero III och vi är fast. Vi får väl tacka Greger för det, det var han som mer eller mindre tvingade oss att prova när vi var och hälsade på honom och Boel i lördags. Tack ska du ha för den!

Dags att sätta på en balja te och fram med spelet!

Kanske bara för hard core guit fans

Det här är bara lysande!